Vara den man är                                                                 Tillbaka

(Text och musik: Petra Nordquist)

 

Så många måsten, så många ska, hur ska man veta, hur man ska va´

nya modenycker och ständigt nya krav, och medieoraklet ger aldrig samma svar.

Man vill ju vara godkänd vill vara okey, men faller lätt i strömmen utan att säga nej

eller skapar sig en image en häftig fasad, och putsar på sin yta och glänser.

 

Men varför kan man inte få vara, den som man var menad att bli

varför kan man inte få vara, utan fasader och yta.

Varför kan man inte få vara, som en sol utan skymmande moln

ja varför inte vara, vara den man är.

 

Man måste vara duktig, lyckad snygg och smart, ha höga ambitioner, och ständigt hög fart

göra vad som förväntas av alla runt omkring, när man plötsligt blir tom då fattar man ingenting.

 

Då blir man lätt ett offer, allt är nån´ annans fel, eller en tyrann som vill styra andras spel

men sanningen sitter där i mitten och vet, om man vänder blicken inåt och lyssnar, lyssnar.

 

Varför kan man inte få vara……………

 

Om man törs tappa masken, och kasta sina skal, och låter andra göra sina egna val,

då finns det mer som förenar än skiljer oss åt, för i grunden är vi samma väsen.

 

Ja, jag vill bara vara den som jag var menad att bli, jag vill bara vara utan fasader och yta

jag vill bara vara som en sol utan skymmande moln, så låt mig bara vara, vara den jag är.

Jag vill bara vara som en sol utan skymmande moln, så låt mig bara vara, vara den jag är.

Vara den jag är, vara den jag är, vara den jag är

 

 

Striden är över                                                           

(Text och musik: Petra Nordquist)

 

Vi har funnit ömma punkter jag inte trodde fanns, kastat våra giftpilar med iskall elegans

som krigare i bakhåll beredda på varje strid, vem har rätt vem har fel på död eller liv

men nu är tiden kommen, nu är stunden här

                

Striden är över, en ny tid är här, jag lägger ner mina vapen och visar vem jag är.

Striden är över, kampen är slut, när vi förlåter allt som varit, allt vi gjorde förut.

Då är striden över, då är kampen slut.

Oh, oh………

                

Vår eviga dragkamp, båda trodde att vi vann, men sakta och säkert förlora´ vi varann

för ingen ville ge sig och lägga ner sitt rep, av skuldkänsla, rädsla, bitterhet och svek

men nu är tiden kommen, nu är stunden här.

                

Striden är över………….

Striden är över………….

 

 

Ett barn                                                                       

(Text och musik: Petra Nordquist)

 

Var fanns allt solsken, var fanns all värme, var va´ all lycka innan du fanns?

Var va´ den känslan som inte kan beskrivas, men som finns hos alla gömd nån´ stans?

Du väckte mina vårar, du fyllde mitt hjärtas sjö, med såna´ vackra känslor som aldrig kommer dö.                    

 

Ett barn, har funnit en väg till mitt inre rum, oh ett barn, har vunnit alla slantar till min önskebrunn.

Ett barn, har lärt mig att se livet från ett annat håll, ett barn har visat, att inget spelar större roll, än ett barn.

 

Var fanns alla kramar och alla blöta pussar, var fanns gråt och skratt innan du kom?

Var fanns alla frågor som inte kan besvaras, ja vad var livet innan du kom?

Du väckte min a vårar du fyllde mitt hjärtas sjö, med såna´ vackra känslor som aldrig kommer dö.

                

Ett barn, har funnit en väg till mitt inre rum, oh ett barn, har vunnit alla slantar till min önskebrunn.

Ett barn, har lärt mig att se livet från ett annat håll, ett barn har visat, att inget spelar större roll, än ett barn.

 

 

Nån´ som vet                                                             

(Text och musik: Petra Nordquist)

 

När vinden är för kall, när livet är för hårt, vet jag en plats dit du kan gå.

                

Du har ett rum i din själ, dit bara du kan gå, där det finns nån´ som lyssnar, och alltid förstår

ett rum i din själ, där det finns nån´ som vet, nån´ som har svaret, om livets hemlighet,

nån´ som vet, nån´ som vet.

                

Du tror du måste göra, som andra säger att du ska, du litar mer på andra, än på ditt inre jag.

Du tror du måste söka, i ögats verklighet, men om du söker inåt, så finns det nån´ som vet.

 

För du har ett rum i din själ, dit bara du kan gå, där det finns nån´ som lyssnar, och alltid förstår

ett rum i din själ, där det finns nån´ som vet, nån´ som har svaret, om livets hemlighet,

nån´ som vet, nån´ som vet.

                                       

Du tror att alla svaren, finns i världen runt omkring, att andra jämt vet bättre, och du vet ingenting,

men du är ett mirakel, som fått komma hit en tid, och det är bara du som bestämmer, hur du ska uppleva ditt liv.

 

För du har ett rum i din själ, dit bara du kan gå, där det finns nån´ som lyssnar, och alltid förstår

ett rum i din själ, där det finns nån´ som vet, nån´ som har svaret, om livets hemlighet,

nån´ som vet, nån´ som vet.

 

 

I nöd och i lust                                                           

(Text och musik: Petra Nordquist)

 

Jag satt en dag på stans café, och ett par satt strax bredvid.

Jag kunde inte undgå att höra, vad dom satt och pratade om

orden liksom bara kom förbi mitt öra.

 

Han sa: ”Finns det inte något sätt? Vi får ej ge upp så lätt.

Kan vi inte glömma och förlåta?” Men hennes enda svar:

”Det finns inga känslor kvar” och han började gråta, och sa:

 

”I nöd och i lust, det sa vi båda. I nöd och i lust, det har vi lovat.”

 

Jag såg i ena ögonvrån. Hon reste sig och gick ifrån,

och lämnade honom bakom sig. Kaffekoppen den stod kvar.

Han blev lämnad utan svar, och tystnade sakta.

 

Och såg hennes bestämda steg, när hon hastigt gick sin väg.

Han tog upp en näsduk ur fickan. Sedan såg han sig omkring,

men han såg nog ingenting, för tårar skymde. Han sa:

 

”I nöd och i lust………… 

 

Jag reste mig och skulle gå. Då frågade han: ”Kan du förstå,

finns det nåt´ man aldrig kan förlåta? Kan man lova evighet,

när man nästan aldrig vet vad livet gömmer?”

 

Men kärlek är en dyrbar skatt, och det är nog viktigt

att man aldrig någonsin tar den för given. Så var rädd om det du har,

annars får du inget kvar, och håll ditt löfte!

 

”I nöd och i lust”, det sa vi båda. ”I nöd och i lust”, det har vi lovat

”I nöd och i lust, i nöd och i lust, i nöd och i lust.”

 

 

Sitta på en stubbe                                                     

(Text och musik Petra Nordquist)

 

Jag vill inte fara, jorden runt. Jag vill bara vara här, och ta det lugnt

Jag vill inte synas, för sakens egen skull. Tiden med mig själv, är mera värd än guld        

 

Jag vill sitta på en stubbe, blunda och va´ fri, och låta solens strålar fylla mig med liv.

och när jag öppnar ögonen, så hoppas jag få se, att du har funnit vägen, och sitter här brevé.                  

 

Jag vill inte fly till rymden någon dag. Mitt största universum, det är jag.

Jag vill inte snurra i stressens karusell. De viktigaste orden, är de jag säger till mig själv

 

Jag vill sitta på en stubbe, blunda och va´ fri, och låta solens strålar fylla mig med liv.

och när jag öppnar ögonen, så hoppas jag få se, att du har funnit vägen, och sitter här brevé.

 

Så låt dig inte luras, av världen utanför. Man vinner ingen lycka om man är rikast när man dör

Men tänk på att du sprider, det du har inuti, och fyll dig själv med kärlek, och bli allt du kan bli, och

                                  

Sätt dig på en stubbe, blunda och va´ fri, och låt solens strålar fylla dig med liv.

Och när du öppnar ögonen, så kanske du får se, att jag har funnit vägen, och sitter där brevé.